måndag 7 juli 2014

Nattfunderingar

Till att börja med: Jag känner nu, under ungefär ett år att jag har förändrats mycket när det gäller vissa saker. En av dem är att jag inte är lika lättrubbad/känslig (what ever) längre, vilket är skönt. Jag antar att jag är härdad. Det gör mig lite illa till mods att läsa igenom gamla dagboksanteckningar osv, där det står om hur jobbigt allt kändes och hur man tänkte, hur relationer såg ut med folk man nu antingen glömt eller löst saker med. Det är samtidigt intressant eftersom man vet hur och/eller om saker löste sig, hur det blev sen.

Trots mitt nu relativt hårda skal har jag på senare tid märkt att jag börjat bli lite blödig. Känner mig inte jätte bekväm med detta. Jag menar, vad kan felet vara då en person som jag själv känner sig tung inombords och nästan pressar ut en gömd tår ur ögonvrån, vid åsynen av ett gråtande barn i en tv-serie med manus. Jag förstår inte. Jag säger inte att jag är en robot men jag är absolut inte någon som brukar påverkas/dras med i stämningen något noterbart när det gäller film etc. Förvirringen och rädslan är märkbara.

När vi ändå talar om tunga hjärtan: Det gör så ont i mig när fantastiska människor inte ser hur bra de är. När de inte kan eller vågar inse det och ta för sig. Eller när fantastiska människor tror att de kanske inte räcker till.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar