lördag 20 juni 2015

Sexistisk reklam - Var går gränsen?

(I detta inlägg använder jag begreppet kvinnor, och menar då självklart alla som identifierar sig som kvinnor.)

Det finns organisationer som hjälper människor anmäla reklam som anses vara stötande till RO (reklamombudsmannen), och visst, det är ju fantastiskt bra. Jag håller helt med om att vi i dagens samhälle har för mycket reklam som objektifierar kvinnor och säljer saker med sex, där sex inte är har något med produkten att göra. Hemma i tv-soffan kan meningen "gissa vad denna reklamen är för" vara allt för svår att besvara, tills förklaringen kommer i en textrad eller två. Även om reklamen inte är sexistisk kan den vara väldigt långsökt.

Reklam är ett omdiskuterat ämne, som nu på senare tid har frågan lyfts i samband med att man i Italien kommer förbjuda sexistisk reklam inom en kort framtid. Som sagt, håller jag med om att sexistisk reklam inte borde finnas runt omkring oss, men vart drar man egentligen gränsen? Vad är sexistisk reklam? Vilken reklam objektifierar kvinnor? Vilken reklam kränker människor och/eller gör dem missnöjda med sig själva? Svaren på dessa frågor är förmodligen relativt individuella

Ofta är de personer som kämpar med sådana här frågor samma personer som tycker att kvinnor ska ha rätt att uttrycka sin sexualitet, på samma sätt, i samma grad som män, och som samtidigt reagerar på att en unisex-tröja säljs på en fullt påklädd man och en halvnaken kvinna. Helt rätt tänkt, jag håller med så långt. Att det är fel att slänga upp en tjej i bara stringtrosor och stilettklackar på en bil eller trycka upp en vinflaska mellan någons bröst är helt klart fel, inget snack. För där är en naken kropp inte relevant. Det svåra blir när reklam för underkläder och parfym ses som objektifierande, för att man visar nakenhet. Där finns ju en stark koppling.

Jag har de senaste dagarna blivit enormt provocerad över att reklam för trosor och bh:ar anmälts som sexistiska och objektifierande, just för att man ser en rumpa eller ett par bröst i reklamen. 
• Ett par trosor täcker sällan 100% av rumpan, ska man inte få visa upp trosorna då? Har inte konsumenten rätt att få se hur de sitter på? 
• Om en kvinna har ett glatt eller "sexigt" ansiktsuttryck när hon poserar i en bh, har det påståtts vara för männens skull. Om man har istället klippt bort kropp och ansikte för att fokusera på bh:n, har det varit objektifierande. Varför? För objekt visar ju inte känslor! Hur motsägelsefullt är inte det? Och dessutom, varför har männen något att göra med det här? Kan inte en kvinna vara sexig för sin egen skull? 
• Det klagas över att alla de kvinnliga modellerna är vita och smala
För det första är alla inte vita och smala, men visst, det hade kunnat finnas mer variation. 
För det andra, varför skulle det vara fel att vara vit och smal bara för att det har blivit ett ideal? Folk skriver att det är äckligt. Jag är vit och inte särskilt tjock, är det något fel på mig då plötsligt? 
För det tredje är underklädesreklam för män också väldigt enformig på det planet. Visst, hudfärgerna varierar, men hur många killar utan sexpack står och modellar för kalsonger egentligen?

Det jag vill ha sagt är att just underklädesreklam borde vara den som inte behöver gömma sitt skyltande med hud, förutsatt att modellerna gör jobbet frivilligt, får ordentligt betalt och arbetar under bra villkor. Vad tycker ni? Var går gränsen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar