Det är galet ändå, hur stor del av ens liv skolan roffar åt sig och fyller ut med sitt eviga elände. Idag lämnade jag in en svenska-text och skrev klart historian men jag behöver fortfarande ta tag i både fysik, spanska och matte snarast möjligt. Det här är inte vad jag vill göra om kvällarna. Jag hatar stressen och tycker innehållet i böckerna är både tråkigt och ointressant. Jag är dessutom väldigt missnöjd med att ständigt behöva gå hungrig, för att standarden på vår skolmat är så låg att jag inte längre blir förvånad över okokt ris och torr kyckling.
Dessvärre finns det inget att göra åt det här. Allt man kan göra är att kämpa på: att läsa, skriva och räkna - 400 ord färre, 30 tal till, 2 år kvar! Det är sjukt egentligen, att man orkar. Det känns ofta meningslöst, men att ge upp är aldrig ett alternativ.
Fram till lovet är det främst (surprise surprise) studier som gäller, åtminstone fram till helgen V. 42. Vi har både fysik- och spanskaprov den veckan men efter det blir det lugnare ett tag.
På tal om lovet längtar jag halvt ihjäl mig! Vad skönt det ska bli, att få vara med mina kompisar, stressa av, sysselsätta mig med sådant JAG tycker är roligt, tänka på det JAG bryr mig om. Jag vill bara ha en paus för att påminnas om att mitt liv är så mycket mer än vad de senaste veckorna handlat om, det är så fint och glädjefyllt och roligt. Det är det egentligen.
Puss! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar