torsdag 12 april 2018

Tack och adjö!


Hej! Nu är min blogg officiellt flyttad till Nouw. Jag har länge varit nöjd med Blogger och det var också här allt började 2010, men nu är det dags för lite förändringar. Den här bloggen kommer att finnas kvar men den kommer inte längre uppdateras på den här portalen. Den nya bloggen hittar ni på nouw.com/natashaml! Allt väl!

Puss! ♥

fredag 6 april 2018

Hello sunshine!

Nej, vilken härlig dag vi fick! Solen skiner, himlen är blå, det är helt enkelt perfekt latte-på-uteserverings-väder! Självklart tog jag, tillsammans med mor och syster, tillfället i akt och åt café-lunch i den tidiga vårens ära, och efter det slängde jag iväg en bokning för ett Stockholmshotell för helgen i sommar då jag tillsammans med Olivia ska se Beyoncé och Jay-Z. Väldigt roligt!

Det är lov, och jag tycks därmed ha ingått något slags mentalt vakuum-tillstånd, jag har otroligt många och stora ambitioner men att orka genomföra någonting har blivit en kamp. I ärlighetens namn har jag främst spenderat de senaste dagarna framför en skräm eller en annan, med Youtube, Netflix eller gammal hederlig blu-ray-film! Förutom det har jag även tagit en sväng på stadens torg och ett biobesök med min själsfrände och högra hand, Emelie. Jag har även haft en liten photoshoot med vänner och jobbat några timmar. Nu när jag tänker efter kanske jag inte alls tynat bort på soffan hela lovet. Klapp på axeln för det!



Viktigt: 
Som jag berättat tidigare har det blivit lite komplicerat att blogga här på Blogspot/Blogger, sedan portalens app slutade fungera ihop med Apples uppdateringar. Därför har jag nu efter en tids försök att anpassa mig, bestämt mig för att flytta bloggen. Den här bloggen kommer att finnas kvar efter att den flyttats, men uppdateringar kommer göras på den nya adressen. Jag kommer numera att blogga via portalen nouw, så häng gärna med mig dit!

Just nu är det lite problem med att importera den här bloggen, men det är förhoppningsvis löst snart! Nya bloggen: https://nouw.com/natashaml

Kod för att importera min blogg till Nouw: 9133838048

lördag 31 mars 2018

Påskbestyr

Det var en väldigt fartfylld men samtidigt rolig dag på jobbet igår. Jag hade kvällspass och kom hem trött, och med en svag öl-odör från allt glas-bärande, som det ska vara! Påskafton påbörjade jag tidigare än jag tänkt, eftersom mamma missförstod mitt ”va?” för ett ”ja”, då hon genom sovrumsdörren frågade om jag ville ha kaffe. Man kan ju inte låta kaffe gå till spillo, så upp gick jag, med trötta men tappra steg. Påskägg fick jag också, vilket gjorde uppgången värt allt!

Jag har påbörjat min dag med något mycket spännande: att göra rent mina sminkborstar och min ”Beauty blender”. Detta är väldigt ovanligt och kräver nästan en eloge. Den enda anledningen till att det överhuvudtaget blev gjort var att jag fick massor av skavanker på huden sist jag sminkade mig och blev livrädd att jag skulle bli ärrad för livet. Hmmm.

Idag blir det påsklunch med familjen och under kvällen blir det påskfirande enligt tradition. Det är en fantastisk högtid!

måndag 26 mars 2018

Drömmar om en tygkasse


Kanske lite Kafka? Dostojevskij? Möjligen något av de där japanska författarna Joel och Gustav svär vid? Ja, något sådant där roligt vill jag ta mig an när jag bränt igenom ”Nordkorea”. Längtan efter litteraturen sköljer över mig ibland (även nu), och det är inte särskilt konstigt: läsning är ju fantastiskt! Det var så nyss som förra veckan som Emelie gjorde mig bekant med tanken att jag har otroligt sunda hobbies, och så är det väl också? Lite plinkande på en gitarr och blicken i en bok från något av de senaste trehundra åren. Jag är en tant, och jag trivs faktiskt väldigt bra med att vara en väldigt ung, mycket gammal. Koffein och lektyr önskar jag mig på min nittonde födelsedag. – Och Kafka-tygpåsen de säljer på Pocketshop.

söndag 25 mars 2018

Promenad i dimman

Idag är jag väldigt trött, och det är inte konstigt då jag jobbade sent igår! Själva förmiddagen spenderades i soffan i sällskap av Benjamin, vilket ju inte kan påstås ha varit allt för energikrävande, men efter det blev det många timmar på fötterna: väldigt roligt men också aningen uttröttande för de stackars fötterna. Kroppen och ambitionen går inte alltid i takt, men just denna gång väljer jag inte att se det som något negativt, utan som en ursäkt att köpa ett par nya sneakers. Vad ska man satsa på? Adidas? Nike? Något roligt blir det säkert, om plånboken inte protesterar allt för mycket.

Idag lyckades jag, trots min trötthet, ta mig upp ur sängen och ganska snart därpå bege mig ut på en
promenad med Olivia. Det blev en sväng i slingan, där vi bland annat stötte på både min farmor och en massa dimma! Efter promenaden i naturens halvt om halvt spöklika och drömlika tillstånd traskade vi hem åt varsitt håll och jag sjönk ned i soffan, och förblev där under en längre stund än jag är stolt över. Därefter har jag främst spenderat kvällen med att gräma mig över att min dator tappat förmågan att ansluta till Wi-fi, samt ätit våfflor (att missa denna delikatess på självaste våffeldagen vore en synd). Nu: något lagom o-utmanande på Youtube, och kanske, KANSKE, några sidor i boken jag egentligen tänkt påbörja under förra veckan. Jag har längtat efter att sätta tänderna (ögonen?) i den länge, men hade inte räknat med den smärre utbränning som tycks ha drabbat mig. Nåväl! Förr eller senare.










fredag 16 mars 2018

Klar.

Tänk, nu är det över, åtminstone detta moment. Sedan början av december har det hängt över mig, och nu är det över. 34 sidor litteraturanalys á la Karin Boyes författarskap: KLAR, en muntlig redovisning om samma analys: KLAR, foto-miniinlämning: KLAR, och som grädden på moset: engelskaboken: UTLÄST och salskrivning kring den: KLAR. ”Klar”, vilket vackert ord. Det ringer fint. Mums!

För att fira att jag överlevt den vecka jag fasat så för, ”Hell Week”, blir det festligheter. Idag håller skolkamrater hemmafest och imorgon ska jag semi-ironiskt hänga med Emelie, Ellen, Olivia med flera på en riktigt exklusiv ”De vet du”-spelning på Trädgår’n. Härligt! Dans är bra för själen, har jag hört. - Eller var det jag själv som sade det? Oavsett ursprunget av detta konstaterande är det helt sant.

Glad helg på er!

torsdag 15 mars 2018

Vattnets former

Några bilder från gårdagen, då jag tvingade med mig Emelie ut i naturen för att fota veckans foto-uppgift: naturbilder. Vatten är något av det vackraste som finns, så det var ett självklart val. Så många former, så många färger, så mycket skönhet.














tisdag 13 mars 2018

Kendrick i Globen

Den andra mars hade jag mycket att göra. Jag behövde plugga otroligt mycket och var superstressad, men så kom en skänk från ovan och lät mig släppa allt, inte bara för en dag, utan för en hel helg. Klockan fem i fem på fredag eftermiddag klev jag och Benjamin på ett tåg på centralstationen i Göteborg, och bara några timmar senare yrade vi runt som två förvirrade hönor i Stockholm. Härliga vilsenhet, bara chansen att få bli irriterad över något obetydligt som oförmågan att förstå hur man ska ta sig någonstans med tunnelbanan var fantastiskt. Det var en fri helg, en helg för livet och allt det man egentligen vill göra. 




Vi kom fram på fredag kväll vilket innebar att vi inte hann göra så mycket den dagen. Vi nöjde oss med att ta oss till hotellet (Clarion) och äta middag på restaurangen som låg precis bredvid. Jag minns tyvärr inte vad restaurangen hette men det var en mexikansk (-inspirerad) restaurang och bar där vi åt tapas. Efter det hängde vi bara på rummet och år dyr choklad från minibaren, och jordgubbar vi köpt på vägen till hotellet. 


Lördagen var resans huvuddag och det var också då vi hann med mest. Vi gick upp ganska tidigt och solade oss i morgonljuset genom hotellets stora fönster medan vi avnjöt en fantastisk hotellfrukost och allt vad det innebär. Det måhända att jag kan ha ätit en hel tallrik med bara bacon.. Efter frukosten utforskade vi närområdet lite i jakt på shopping, och styrde sedan kosan vidare till ett köpcentrum vid Globen, och därefter mot Gamla stan. Det var mysigt att strosa runt där med det var också ohyggligt kallt så vi orkade inte med det alltför länge. När vi åkte “hemåt” igen hade vi ätit fish ´n´ chips, fikat och orienterat oss lite, vilket vi var ganska nöjda med. När vi kom till hotellet tittade vi på Disneys Förtrollad och tog en nap, vi ville inte riskera att inte orka med kvällens main event: Kendrick Lamars konsert till Globen.

Konserten var helt fantastisk, Kendrick bjöd på ett grymt live-framträdande (främst av låtar från sitt senaste album DAMN, men också några gamla godingar) med intressanta inslag både på scen och i rörlig bild. Även för-akten James Blake, var riktigt bra. När allt var slut var både jag och Benjamin supernöjda och begav oss helt upprymda av upplevelsen tillbaka till hotellet med varsin gatukökshamburare i högsta hugg. Nästa morgon blev det tidig uppstigning, frukost och massor av kaffe, innan tåget tog oss hem igen.

Till den som står och väger, och funderar på om det är värt att köpa en Way out West-biljett för att se Kendrick: Bara gör det. Det kommer att vara värt det! 

Keeping up

Förlåt att jag inte tittat in här på ett tag, det har minst sagt varit ett par stressiga veckor för min del, på gott och ont. Faktum är att jag idag tagit en mental-health-day, det vill säga en lugn dag för att slänga en kudde mot väggen ungefär. Hoppas att den fastnade.
Förra veckan hade jag fysikprov, resultatet blev bra med tanke på hur provet gick (jag hann inte skriva klart det), jag hade också en del småsaker att få klart, men framförallt var jag tvungen att hoppa på mitt enorma svenskaprojekt, ett projekt som jag kom igång med tisdagen provet var över, då jag satt uppe sent och skrev tills min rygg och nacke lyckades protestera högt nog för att jag skulle gå och lägga mig. Onsdagen och söndagen spenderades i samma tecken, även om jag unnade mig att träffa Benjamin en stund på söndag eftermiddag. Kvällarna däremellan blev, trots att jag inte skrev på arbetet, också sena:

  • fredagen var det 100-dagars-fest, vilket innebar att jag när jag kom hem hoppade i mina partybyxor och en rosa glitter-topp och begav mig till en liten sammankomst (förfest) som hölls hos Emma. Där träffades vi, några tjejer från klassen, för lite partyspel och småprat, innan vi begav oss till Trädgår´n där festen hölls. Festen i sig var i ärlighetens namn inte lika fabulös som hänget innan, men så är det ju ofta, jag är i allmänhet ett mycket större fan av hemmafester och dylikt. Jag kan säga att festen var en bra upplevelse, men att det var alldeles för mycket folk där för mitt tycke (jag tror att det var hela fem skolor som hade slagit sig samman för detta brakkalas). Hem kom jag runt halv fem, tack vare min fantastiska vän Marcus, en trevlig herre med både bil, körkort och tydligen filantropiska tendenser! 

  • Under lördagen test-jobbade jag på en arbetsplats jag sökt sommarjobb på, vilket både gick bra och var roligt. 



Idag är det tisdag, även om jag under dagen haft både onsdags- och fredagskänslor. Några särskilda planer för veckans vardagar har jag inte, förutom att plugga tills jag når bristningsgränsen. På fredag är det inlämning och muntlig redovisning i svenskan (otroligt skönt att äntligen kunna släppa detta projekt som hängt över mig sedan innan jul), samt salskrivning i engelskan. Som ni säkert förstår kan man inte göra något sådant utan vetskapen om att man har en morot framför sig, så därför kommer både fredag och (antagligen) lördag kväll spenderas i festens tecken. Jag vet inte hur ni känner men jag personligen föredrar att låta svetten lacka på dansgolvet snarare än framför datorn till följd av att man skrivit tills man gått sönder. Hoppas att helgen bjuder på massor av lycka för det lär behövas inför vecka tolv, uppföljaren till denna vecka, som vi inom klassen även valt att benämna som “Hell Week”. 

tisdag 6 mars 2018

Kameralinsen och min icke-skönhet

Fort som blixten var det över, provet. 67 sidor om elektromagnetism, lästa och räknade, mynnade ut i ett halvdant resultat på ett svårt prov. Men nu är det över. Äntligen.

Efter skolan åkte jag hem till Joel en stund, egentligen för att plugga men i praktiken för att uppdatera mig på allt och snacka lite skit i vanlig ordning. Efter några timmar begav jag mig åter ut i den milsdjupa snön som fallit under natten (jag är glad att det var igår och inte idag som jag bestämde mig för att ta bilen till skolan), denna gång för att träffa Linnea. Linnea ville kanske egentligen bara utnyttja mig för min skönhet, eller snarare icke-skönhet, då det denna vecka blivit hennes tur att ta sådana bilder jag och Melina tog förra veckan. Plåtningen avverkades i ett trångt provrum i en second hand-butik och därefter följde en liten fika och en snabbkik i några affärer, med mål att finna något måttligt skandalöst att bära på fredagens 100-dagars-fest, som egentligen markerar 90-dagars-märket inför studenten.

I skrivande stund är jag påväg hem till en välförtjänt dusch, mjuka kläder och filmkväll med familjen. En dags vila kan ens stackars hjärna behöva innan man hoppar på nästa projekt med orimliga tidsramar!

onsdag 28 februari 2018

Farväl februari!

Idag är det den 28:e februari, och datumet markerar alltså slutet på denna kall-slaskiga årsperiod, som med tanke på sin längd skulle kunna vara den månad som kanske bäst skulle representera mig. Jag inser nu att det kanske låter självhatiskt att jämföra sig med årets kanske sämsta månad: om sanningen ska fram är enligt min mening ganska det tursamt att den är så kort. Imorgon är det mars, "vår", äntligen! - Hoppas att vädret kan lära sig något av almanackan.

Bad news
Just nu är jag otroligt stressad. Om sex dagar har jag ett enormt prov på allt mer än man kan minnas, och som kommer att vara lika minst lika svårt och tungt vägande som omfattande. Efter provet dundrar terminen vidare i full fart och det blir ingen vidare hjärn- och själ-vila på ett bra tag. Just nu sträcker jag längtansfullt och aningen desperat ut armarna framför mig och hoppas på att snudda vid påsklovet. När man tänker på det är det faktiskt inte så långt kvar, i dagar åtminstone, och förhoppningsvis är allt vi håller på med klart lagom till just den ledigheten. Då blir det kanske ledigt på riktigt, ett ledigt lov: vilken grej!

Good news
Även om jag försöker greppa tag i varje sekund som veckan har att erbjuda mig och mina elektromagnetism-studier, längtar jag till helgen. På fredag eftermiddag ska jag möta Benjamin på centralstationen, hoppa på ett tåg och några timmar senare sätta min fot i huvudstaden på första gången sedan 2012. På lördagen blir det säkert lite turistande och någon god mat, och på kvällen är det äntligen dags för huvudeventet: konsert i Globen. Det är Kendrick Lamar som ska bjuda på show och jag tror att det kommer bli mycket bra alltsammans!

En härlig januari-bild




måndag 26 februari 2018

The $uicideboy$ T-shirt

Här kommer några foton jag tog på Melina förra veckan. Glöm inte att följa mitt nya Instagram-konto Natashamlphotography, där jag lägger upp massor av sådant här. Mitt vanliga lite mer personliga konto hittar ni under namnet Natasha_ml.







söndag 25 februari 2018

All The Right Moments

Där det finns fult finns det rimligtvis fint. I min stävan mot att fota "All The Wrong Moments" knäppte jag också bild efter i bild i vad som vanligtvis skulle ses som de rätta ögonblicken. Om det finns det ena finns också det andra, här kommer därför All The Right Moments.




Glöm inte att ta en titt på dagens post på mitt nya Instagram-konto: Natashamlphotography!


lördag 24 februari 2018

All The Wrong Moments

Hej och glad lördag på er! Hoppas att ni har fått sova ut ordentligt. Min dag har spenderats i kemins tecken med uppgift efter uppgift antingen prydligt löst i blyerts eller som orsak för ett mindre sammanbrott. På måndag är det kemiprov så morgondagen kommer gissningsvis också spenderas med händerna slitandes i håret, därför föredrar jag att tänka tillbaka i tiden till gårdagens trevligare stunder.

Det ska mycket till om en fredag ska vara misslyckad, och fredagen som gårdagen ju var, var mycket bra. Efter skolan åkte jag och Melina till Domkyrkan, tog en liten promenad, hittade en gränd och smet in där. Om ni frågar någon av alla de människor som gick förbi och rynkade pannan kunde vi lika gärna ha varit ett par up'n'coming influencers som fotade dagens outfits till Instagram, men så var det inte: vi hade fotoläxa, den enda läxan jag med nöje tar mig an och stannar uppe sent för att göra. Uppgiften var att ta fyra bilder med inspiration av fotoserien More Than Violet av den svenska fotografen Julia Peirone. Den stora tanken med hennes bilder tycks ha varit att fota sina modeller i precis "fel" tillfälle, exempelvis precis innan en blinkning eller nysning, då de inte var beredda, så det var det vi försökte göra, på vårt eget sätt. Det var en sann utmaning att faktiskt knäppa osmickrande bilder, det tog emot men det var samtidigt roligt att sitta och efterarbeta de bilder jag annars skulle rensa bort och slänga.


En av de bilder som skulle ligga till inspiration för våra foton, 
från More Than Violet (2012) av Julia Peirone:


"Lovisa"

I vanlig ordning hade vi roligt med fotandet men det var otroligt kylslaget i Göteborg (i vanlig ordning) så vi fick avbryta när fingrarna började bli för stela för att trycka på avtryckaren. Då tog jag mig fort som attan till närmaste Espresso House där det blev Caesarsallad med räkor och den gudomliga drycken Pucko i sällskap av en av mina favoriter: Gustav. På kvällen hängde vi hos honom och när John trillade in såg vi en film: Erazerhead. Man vet att filmen är bra om man inte vet hur man ska må när eftertexterna börjar rulla.








Ni missar väl inte att jag startat en till Instagram-konto som endast är dedikerat till bilder jag tar när jag fotar lite mer seriöst? Kontot heter Natashamlphotography och ni hittar det HÄR!



tisdag 20 februari 2018

106 dagar kvar, update kring studenten

Kanske har jag aldrig känt mig mer som en 18-åring än jag gör just nu, sittandes i min säng och febrilt letandes efter de två viktigaste sakerna jag kan tänka mig: en studentklänning och ett sommarjobb. Det är tuff det där. Förutom mitt eviga scrollande har inte mycket ägt rum här i veckan, jag har fortfarande ett seriöst fall av "the sniffles" och har främst legat nedbäddad i soffan och tittat på serier: nu imorse en australiensisk reality show om bröllop med tight budget, och nu Lucifer, serien om Djävulen på jorden. Antagligen lär jag vara klar och redo att ge er en recension innan helgen. - Jag behöver plocka upp en bok, snarast!

Idag är det 106 dagar kvar till studenten. I ärlighetens namn räknar jag mest ner tills dess att fysikprovet är avklarat tisdag vecka 10, men jag planerar att dölja det genom att köpa en biljett till den förbannade 100-dagarsfesten (som jag är måttligt exalterad inför). På tal om studenten: min studentmössa har fortfarande inte kommit och tydligen kan vi inte vänta oss dem förrän i slutet av april, vilket ju känns lite oroväckande med tanke på att möss-företag verkar ha satt det i system att göra fel på folks studentmössor (och inte göra om och göra rätt eller ge pengarna tillbaka) i år. Jag hoppas och tror att det här företaget värnar mer om sitt rykte än så, de verkade väldigt seriösa vid mössutprovningen.


En positiv nyhet angående studenten är att jag förra veckan hämtade min balklänning och att den var precis som jag hoppats att den skulle vara. Jag tänker inte lägga ut någon bild på den förrän vid själva balen men en liten beskrivning kan jag inte hålla inne med! Någon gång i slutet av maj kommer jag att för en kväll få känna mig någorlunda adlig (för en gångs skull!) i en lång, ganska tunn, sidenklänning med öppen rygg, där jag kommer att ha en kors-snörning. Det finns även snörning i midjan (som sammanfaller med den i ryggen) men i övrigt är klänningen ganska lös: det handlar alltså inte om någon hudnära skapelse. "Chockerande!", jag vet.

Jag har varit mån om att hitta en klänning i en färg som står ut lite, för hur mycket jag än älskar kornblått, ljusrosa och violett, så känns en färgklick mer jag. Färgen på klänningen jag köpt är smaragdgrön, och eftersom att klänningen, om än så elegant, är ganska enkel till sin utformning, har jag också införskaffat mig ett par pråliga örhängen med stenar i samma färg. Till detta kommer jag att ha ett par jättesöta klackar (sådana man drömde om när man var liten och hade förhoppningar om en karriär inom prinsessyrket) som väntat i garderoben i över ett år nu, en enkel håraccessoar i silver som ska falla över ett utsläppt, lockat hår. I vanliga fall menar jag ofta att "more is more", men här kommer jag att försöka köra på en ganska mjuk och feminin look och istället låta detaljerna stå ut. Åh, jag längtar så till balen!


Netflix: Mina tips

Under lovet kom min förkylning tillbaka med full kraft och den har även hållit mig hemma idag. Som ni säkert förstår har detta inte varit särskilt roligt, men det har faktiskt fört med sig något positivt: jag har  haft tid och samvete till att se på massor av serier och film. Jag är just nu vid stadiet där jag i princip ser en säsong av någonting om dagen: härligt, modernt! Nu till saken: efter mina många timmar framför denna streamingtjänst har jag lyckats gräva fram både fantastiskt dåliga och otroligt bra grejer, det vore bara själviskt att hålla allting för sig själv, så här kommer några tips!

1.



Damnation var en av de serier jag såg mest nyligen, den är ganska ny så det finns bara en säsong hittills, men jag tror och hoppas att vi kan vänta oss fler. När jag entusiastiskt försökte rekommendera serien till Ellen och Emelie blev gensvaret inte som jag hoppats, och kanske var det inte så konstigt när jag svamlande lade fram att serien handlar om "en badass präst, en snygg cowboy och en bonde-strejk"? Till mitt försvar är det ganska svårt att beskriva denna serie utan avslöja för mycket om den, men kort skulle jag sammanfatta den såhär:

I en småstad (i Iowa, USA) vid namn Holden, pågår en strejk eftersom att bönderna vill bli mer rättvist behandlade och få mer betalt för sina varor. Till deras undsättning kommer en präst, som vi tidigt inser inte till fullo är den han utger sig för att vara, och som med hjälp av sin fru tycks vilja sprida någon form av kommunistiskt budskap till lokalbefolkningen. För att bryta strejken anställs under ovanliga omständigheter en cowboy, som även han är något av en märklig filur, som endast tycks vilja visa sitt yttersta av många lager. Förutom konflikten mellan dessa huvudkaraktärer pågår en maktkamp då det är valsäsong i staden, och då mörka krafter i form av en rasistisk anarkistgrupp (ni vet, den sorten som tar på sig tygsäckar över huvudet och hänger sina meningsmotståndare) börjar klättra i maktkedjan. Kanske låter detta i vissas öron tråkigt och ”gjort”, men jag kan försäkra er om att det är en riktigt bra serie, den bästa jag sett på ett bra tag!

Genre: Crime/ Drama/ Western

2.

Den här serien (Minhunter) började jag titta på förrgår och jag avslutade den följande morgon. Jag kan inte säga att det var den absolut bästa jag sett, då jag inte skulle vilja påstå att den hela tiden höll samma mått, men den var riktigt bra och jag rekommenderar den stark. Även denna serie är relativt ny och det finns endast en säsong, fast jag är ganska säker på att det kommer att komma fler.

Mindhunter är en kriminalserie som utspelar sig under 70-talet i USA. Den handlar om ett team bestående av två agenter inom FBI, en kvinna med stor kunskap inom psykologi, och deras gemensamma projekt. Projektet är, som jag förstått det, att komma på och ge stöd för profilering, det vill säga att kunna se mönster i människors handlingar och knyta dessa till brott. Det är med unika, och absolut inte oklanderliga, metoder som testerna, bestående av intervjuer med kända seriemördare (ett begrepp som också myntas i serien), genomförs. Anledningen till att intervjuerna hålls är att försöka förstå vad som driven en seriemördare: Hur känns det att begå brotten? Vad motiverar handlingarna? Vid sidan av studierna löses även fall, ofta med hjälp av det de kommit fram till i sitt parallella arbete med just studien.

Förutom att serien är spännande och ytterst intressant är den även verklighetsbaserad. Jag visste först inte detta och blev lite förvånad över hur kreativa manusförfattarna varit med att komma på de groteska brott som beskrivs (i detalj), detta gjorde mig lite fundersam så jag googlade en av mördarna från serien. Det visade sig att alla mördare som intervjuas i serien lever eller levt på riktigt, att huvudkaraktärerna ska föreställa verkliga personer, och att serien helt enkelt är en mycket verklighetstrogen återgivelse av hur allt gick till, på riktigt. Enligt en artikel jag läste är det mördarna säger i intervjuerna i princip direkt hämtat från de verkliga arkiven, hur galet är inte det?

Genre: Crime/ Drama/ Thriller

3.







Den här serien, The End of the F***ing World, är lite mer av det lättsamma slaget, trots det är den inte en klassisk komediserie. Den handlar om ett ungt par som inte alls verkar tycka om sin tillvaro, eller varandra för den delen, och de bestämmer sig för att rymma hemifrån tillsammans. På vägen stöter de på problem vilket leder dem in i en nedåtgående spiral av kriminell aktivitet och allt som hör till.

Vad jag tycker om med serien är känslan den ger en. Huvudkaraktärerna är fullständigt avtrubbade: de är obekväma, konstiga, ja, väldigt "egna" helt enkelt. Det är ofta just det som gör serien komisk, men också det som skiljer den från en klassisk sit-com eller liknande. Det är en mörk komedi.

Genre: Komedi/ Drama