onsdag 28 februari 2018

Farväl februari!

Idag är det den 28:e februari, och datumet markerar alltså slutet på denna kall-slaskiga årsperiod, som med tanke på sin längd skulle kunna vara den månad som kanske bäst skulle representera mig. Jag inser nu att det kanske låter självhatiskt att jämföra sig med årets kanske sämsta månad: om sanningen ska fram är enligt min mening ganska det tursamt att den är så kort. Imorgon är det mars, "vår", äntligen! - Hoppas att vädret kan lära sig något av almanackan.

Bad news
Just nu är jag otroligt stressad. Om sex dagar har jag ett enormt prov på allt mer än man kan minnas, och som kommer att vara lika minst lika svårt och tungt vägande som omfattande. Efter provet dundrar terminen vidare i full fart och det blir ingen vidare hjärn- och själ-vila på ett bra tag. Just nu sträcker jag längtansfullt och aningen desperat ut armarna framför mig och hoppas på att snudda vid påsklovet. När man tänker på det är det faktiskt inte så långt kvar, i dagar åtminstone, och förhoppningsvis är allt vi håller på med klart lagom till just den ledigheten. Då blir det kanske ledigt på riktigt, ett ledigt lov: vilken grej!

Good news
Även om jag försöker greppa tag i varje sekund som veckan har att erbjuda mig och mina elektromagnetism-studier, längtar jag till helgen. På fredag eftermiddag ska jag möta Benjamin på centralstationen, hoppa på ett tåg och några timmar senare sätta min fot i huvudstaden på första gången sedan 2012. På lördagen blir det säkert lite turistande och någon god mat, och på kvällen är det äntligen dags för huvudeventet: konsert i Globen. Det är Kendrick Lamar som ska bjuda på show och jag tror att det kommer bli mycket bra alltsammans!

En härlig januari-bild




måndag 26 februari 2018

The $uicideboy$ T-shirt

Här kommer några foton jag tog på Melina förra veckan. Glöm inte att följa mitt nya Instagram-konto Natashamlphotography, där jag lägger upp massor av sådant här. Mitt vanliga lite mer personliga konto hittar ni under namnet Natasha_ml.







söndag 25 februari 2018

All The Right Moments

Där det finns fult finns det rimligtvis fint. I min stävan mot att fota "All The Wrong Moments" knäppte jag också bild efter i bild i vad som vanligtvis skulle ses som de rätta ögonblicken. Om det finns det ena finns också det andra, här kommer därför All The Right Moments.




Glöm inte att ta en titt på dagens post på mitt nya Instagram-konto: Natashamlphotography!


lördag 24 februari 2018

All The Wrong Moments

Hej och glad lördag på er! Hoppas att ni har fått sova ut ordentligt. Min dag har spenderats i kemins tecken med uppgift efter uppgift antingen prydligt löst i blyerts eller som orsak för ett mindre sammanbrott. På måndag är det kemiprov så morgondagen kommer gissningsvis också spenderas med händerna slitandes i håret, därför föredrar jag att tänka tillbaka i tiden till gårdagens trevligare stunder.

Det ska mycket till om en fredag ska vara misslyckad, och fredagen som gårdagen ju var, var mycket bra. Efter skolan åkte jag och Melina till Domkyrkan, tog en liten promenad, hittade en gränd och smet in där. Om ni frågar någon av alla de människor som gick förbi och rynkade pannan kunde vi lika gärna ha varit ett par up'n'coming influencers som fotade dagens outfits till Instagram, men så var det inte: vi hade fotoläxa, den enda läxan jag med nöje tar mig an och stannar uppe sent för att göra. Uppgiften var att ta fyra bilder med inspiration av fotoserien More Than Violet av den svenska fotografen Julia Peirone. Den stora tanken med hennes bilder tycks ha varit att fota sina modeller i precis "fel" tillfälle, exempelvis precis innan en blinkning eller nysning, då de inte var beredda, så det var det vi försökte göra, på vårt eget sätt. Det var en sann utmaning att faktiskt knäppa osmickrande bilder, det tog emot men det var samtidigt roligt att sitta och efterarbeta de bilder jag annars skulle rensa bort och slänga.


En av de bilder som skulle ligga till inspiration för våra foton, 
från More Than Violet (2012) av Julia Peirone:


"Lovisa"

I vanlig ordning hade vi roligt med fotandet men det var otroligt kylslaget i Göteborg (i vanlig ordning) så vi fick avbryta när fingrarna började bli för stela för att trycka på avtryckaren. Då tog jag mig fort som attan till närmaste Espresso House där det blev Caesarsallad med räkor och den gudomliga drycken Pucko i sällskap av en av mina favoriter: Gustav. På kvällen hängde vi hos honom och när John trillade in såg vi en film: Erazerhead. Man vet att filmen är bra om man inte vet hur man ska må när eftertexterna börjar rulla.








Ni missar väl inte att jag startat en till Instagram-konto som endast är dedikerat till bilder jag tar när jag fotar lite mer seriöst? Kontot heter Natashamlphotography och ni hittar det HÄR!



tisdag 20 februari 2018

106 dagar kvar, update kring studenten

Kanske har jag aldrig känt mig mer som en 18-åring än jag gör just nu, sittandes i min säng och febrilt letandes efter de två viktigaste sakerna jag kan tänka mig: en studentklänning och ett sommarjobb. Det är tuff det där. Förutom mitt eviga scrollande har inte mycket ägt rum här i veckan, jag har fortfarande ett seriöst fall av "the sniffles" och har främst legat nedbäddad i soffan och tittat på serier: nu imorse en australiensisk reality show om bröllop med tight budget, och nu Lucifer, serien om Djävulen på jorden. Antagligen lär jag vara klar och redo att ge er en recension innan helgen. - Jag behöver plocka upp en bok, snarast!

Idag är det 106 dagar kvar till studenten. I ärlighetens namn räknar jag mest ner tills dess att fysikprovet är avklarat tisdag vecka 10, men jag planerar att dölja det genom att köpa en biljett till den förbannade 100-dagarsfesten (som jag är måttligt exalterad inför). På tal om studenten: min studentmössa har fortfarande inte kommit och tydligen kan vi inte vänta oss dem förrän i slutet av april, vilket ju känns lite oroväckande med tanke på att möss-företag verkar ha satt det i system att göra fel på folks studentmössor (och inte göra om och göra rätt eller ge pengarna tillbaka) i år. Jag hoppas och tror att det här företaget värnar mer om sitt rykte än så, de verkade väldigt seriösa vid mössutprovningen.


En positiv nyhet angående studenten är att jag förra veckan hämtade min balklänning och att den var precis som jag hoppats att den skulle vara. Jag tänker inte lägga ut någon bild på den förrän vid själva balen men en liten beskrivning kan jag inte hålla inne med! Någon gång i slutet av maj kommer jag att för en kväll få känna mig någorlunda adlig (för en gångs skull!) i en lång, ganska tunn, sidenklänning med öppen rygg, där jag kommer att ha en kors-snörning. Det finns även snörning i midjan (som sammanfaller med den i ryggen) men i övrigt är klänningen ganska lös: det handlar alltså inte om någon hudnära skapelse. "Chockerande!", jag vet.

Jag har varit mån om att hitta en klänning i en färg som står ut lite, för hur mycket jag än älskar kornblått, ljusrosa och violett, så känns en färgklick mer jag. Färgen på klänningen jag köpt är smaragdgrön, och eftersom att klänningen, om än så elegant, är ganska enkel till sin utformning, har jag också införskaffat mig ett par pråliga örhängen med stenar i samma färg. Till detta kommer jag att ha ett par jättesöta klackar (sådana man drömde om när man var liten och hade förhoppningar om en karriär inom prinsessyrket) som väntat i garderoben i över ett år nu, en enkel håraccessoar i silver som ska falla över ett utsläppt, lockat hår. I vanliga fall menar jag ofta att "more is more", men här kommer jag att försöka köra på en ganska mjuk och feminin look och istället låta detaljerna stå ut. Åh, jag längtar så till balen!


Netflix: Mina tips

Under lovet kom min förkylning tillbaka med full kraft och den har även hållit mig hemma idag. Som ni säkert förstår har detta inte varit särskilt roligt, men det har faktiskt fört med sig något positivt: jag har  haft tid och samvete till att se på massor av serier och film. Jag är just nu vid stadiet där jag i princip ser en säsong av någonting om dagen: härligt, modernt! Nu till saken: efter mina många timmar framför denna streamingtjänst har jag lyckats gräva fram både fantastiskt dåliga och otroligt bra grejer, det vore bara själviskt att hålla allting för sig själv, så här kommer några tips!

1.



Damnation var en av de serier jag såg mest nyligen, den är ganska ny så det finns bara en säsong hittills, men jag tror och hoppas att vi kan vänta oss fler. När jag entusiastiskt försökte rekommendera serien till Ellen och Emelie blev gensvaret inte som jag hoppats, och kanske var det inte så konstigt när jag svamlande lade fram att serien handlar om "en badass präst, en snygg cowboy och en bonde-strejk"? Till mitt försvar är det ganska svårt att beskriva denna serie utan avslöja för mycket om den, men kort skulle jag sammanfatta den såhär:

I en småstad (i Iowa, USA) vid namn Holden, pågår en strejk eftersom att bönderna vill bli mer rättvist behandlade och få mer betalt för sina varor. Till deras undsättning kommer en präst, som vi tidigt inser inte till fullo är den han utger sig för att vara, och som med hjälp av sin fru tycks vilja sprida någon form av kommunistiskt budskap till lokalbefolkningen. För att bryta strejken anställs under ovanliga omständigheter en cowboy, som även han är något av en märklig filur, som endast tycks vilja visa sitt yttersta av många lager. Förutom konflikten mellan dessa huvudkaraktärer pågår en maktkamp då det är valsäsong i staden, och då mörka krafter i form av en rasistisk anarkistgrupp (ni vet, den sorten som tar på sig tygsäckar över huvudet och hänger sina meningsmotståndare) börjar klättra i maktkedjan. Kanske låter detta i vissas öron tråkigt och ”gjort”, men jag kan försäkra er om att det är en riktigt bra serie, den bästa jag sett på ett bra tag!

Genre: Crime/ Drama/ Western

2.

Den här serien (Minhunter) började jag titta på förrgår och jag avslutade den följande morgon. Jag kan inte säga att det var den absolut bästa jag sett, då jag inte skulle vilja påstå att den hela tiden höll samma mått, men den var riktigt bra och jag rekommenderar den stark. Även denna serie är relativt ny och det finns endast en säsong, fast jag är ganska säker på att det kommer att komma fler.

Mindhunter är en kriminalserie som utspelar sig under 70-talet i USA. Den handlar om ett team bestående av två agenter inom FBI, en kvinna med stor kunskap inom psykologi, och deras gemensamma projekt. Projektet är, som jag förstått det, att komma på och ge stöd för profilering, det vill säga att kunna se mönster i människors handlingar och knyta dessa till brott. Det är med unika, och absolut inte oklanderliga, metoder som testerna, bestående av intervjuer med kända seriemördare (ett begrepp som också myntas i serien), genomförs. Anledningen till att intervjuerna hålls är att försöka förstå vad som driven en seriemördare: Hur känns det att begå brotten? Vad motiverar handlingarna? Vid sidan av studierna löses även fall, ofta med hjälp av det de kommit fram till i sitt parallella arbete med just studien.

Förutom att serien är spännande och ytterst intressant är den även verklighetsbaserad. Jag visste först inte detta och blev lite förvånad över hur kreativa manusförfattarna varit med att komma på de groteska brott som beskrivs (i detalj), detta gjorde mig lite fundersam så jag googlade en av mördarna från serien. Det visade sig att alla mördare som intervjuas i serien lever eller levt på riktigt, att huvudkaraktärerna ska föreställa verkliga personer, och att serien helt enkelt är en mycket verklighetstrogen återgivelse av hur allt gick till, på riktigt. Enligt en artikel jag läste är det mördarna säger i intervjuerna i princip direkt hämtat från de verkliga arkiven, hur galet är inte det?

Genre: Crime/ Drama/ Thriller

3.







Den här serien, The End of the F***ing World, är lite mer av det lättsamma slaget, trots det är den inte en klassisk komediserie. Den handlar om ett ungt par som inte alls verkar tycka om sin tillvaro, eller varandra för den delen, och de bestämmer sig för att rymma hemifrån tillsammans. På vägen stöter de på problem vilket leder dem in i en nedåtgående spiral av kriminell aktivitet och allt som hör till.

Vad jag tycker om med serien är känslan den ger en. Huvudkaraktärerna är fullständigt avtrubbade: de är obekväma, konstiga, ja, väldigt "egna" helt enkelt. Det är ofta just det som gör serien komisk, men också det som skiljer den från en klassisk sit-com eller liknande. Det är en mörk komedi.

Genre: Komedi/ Drama

lördag 17 februari 2018

Resans slut

USA 2017-2018, del 4/4

13. Animal Kingdom och Hollywood Studios (5/1-18)

När den tolfte dagen inföll hade vi tagit det lugnt i några dagar, vilket innebar att vi var mer än redo att spendera en heldag på fötterna i utomhusmiljö, oavsett hur mycket frost som intagit vindrutan av vår hyrbil. Vi steg upp tidigt, klädde oss varmt och for mot Orlando stad och dag två på Disney world och dess parker Animal Kingdom och Hollywood Studios.

Vi började dagen i Animal Kingdom där det var kallt som fan men trots kylan en fantastisk atmosfär. Disney har en magisk vibe, så är det bara! Till skillnad från Magic Kingdom fokuserade Animal Kingdom mer på olika kulturer och faktiska platser än på de faktiska sagorna, även om de såklart också var centrala. När dagen var kvar hade vi vandrat genom samtliga av världens kontinenter: Afrika, Asien, Discovery island och Dinoland U.S.A. Med röda näsor och nya erfarenheter hoppade vi på en buss och åkte till nästa park: Hollywood Studios. Som namnet antyder har denna park tema Hollywood och hade en mer vuxen känsla över sig än de andra två vi besökt. I störst fokus var Star Wars, en filmserie jag själv inte kan säga att jag uppskattar, men som verkar ha trollbundit min familj och många med dem. Efter några rides, varm dryck i överflöd och lite souvenirshopping åkte vi hem till hotellet, det är galet hur fort tiden kan gå när man har roligt!











14. Skaldjursfrossan (6-7/1-18)

Det mest minnesvärda från dag 13 var vår middag på Red Lobster, och vilken middag sedan: jag är ganska säker på att jag beställde det mest omfattande menyn hade att erbjuda, en riktig skaldjursfrossa! Det var så mycket mat på min tallrik att jag fick med mig den större delen av portionen hem, där jag någon dag eller två senare lyckades ge mig själv ett ärr som ännu inte tynat bort, då jag försökte bryta upp en krabbklo med en vanlig kökskniv och snittade min tumme. Happy times!




15. Universal Studios & Islands of Adventure (8/1-18)

Efter att jag tagit mig ur matronan föregående kväll orsakat mig tog jag mig återigen ned till parkeringsplatsen, plockade fram min nackkudde och stensov hela vägen till dagens aktivitet: heldag på nöjesparkerna Universal Studios och Islands of Adventure. Den här gången, till skillnad från sist vi var där, köpte vi snabb-pass, vilket visade sig vara ett mycket smart val. Snabb-passen gällde på samtliga attraktioner, gjorde en signifikant skillnad och fungerade mycket bättre än på Disneys parker, antagligen eftersom de inte var gratis. På den första parken, Universal Studios, fokuserade vi främst på Harry Potter-delen (Diagongränden), där vi förutom att gå runt och uppleva allting samt handla och åka åkattraktioner, åt lunch och drack butter beer. Därefter gick vi lite mer planlöst genom resten av parken där vi stötte på MIB, The Simpsons, Svampbob m.fl.

Vidare tog kosan oss till Islands of Adventure, som är en nöjespark vägg i vägg med föregående. Vi kom dit genom att åka The Hogwart’s Express och fortsatte dagen i den nya parken precis som vi påbörjat den i den andra: med att vara Harry Potter-nördar, äta gott och hitta på massor av roliga saker. Det var utan tvekan en av resans absolut bästa dagar!












Återbesök hos min polare från förra gången



16. Daytona Beach till Orlando (9/1-18)

Eftersom vi följande dag skulle flyga hem från flygplatsen i Orlando, och inte ville släpa runt på våra resväskor efter utcheckningen nästa morgon, gjorde vi ett sista hotellbyte. Vi åkte till Orlando, checkade in, frossade i pannkakor och tittade på Sharktank. Det mest spännande som hände den dagen var att toalettdörren gick i baklås och att jag tappade några jordgubbar på mattan, men det var ändå en bra dag: en välbehövlig dag av vila efter de många timmarna utomhus, på benen, i nöjesparkerna.

17. Gatorland & hemfärd (10/1-18)

Så kom den sista dagen! På eftermiddagen skulle vi gå på ett plan och ungefär 24 timmar senare skulle vi sitta i vår egen bil, i vårt lika kalla land [som USA vid den tidpunkten] och rulla hemåt. Innan dess var det dock dags för en sista utflykt, och vad passar inte bättre att göra i träskens delstat än att åka och titta på lite alligatorer?

Vi for till en slags alligatorpark som hette Gator Land. Sist vi var i USA var vi i ett träskområde i Everglades där alligatorerna simmade fritt och var i sitt naturliga habitat, den enda anledningen till att de hade vissa restriktioner (området, om än så stort, var inhägnat) var att de börjat söka sig till människor. Istället för att de skulle ha avlivats fördes de till träsket, där verksamheten idag främst går runt p.g.a. att turister ser alligatorerna från båt, med lite tur. Den här platsen var inte alls så, den var som en djurpark där djuren låg i stora högar. Visst är det coolt att se alligatorer och krokodiler på nära håll, men jag tyckte inte att de såg ut att ha det bra och det gjorde ärligt talat ont i hjärtat på mig. Jag skulle starkt rekommendera det andra stället framför det här om man är intresserad av att se dessa fantastiska djur.








På eftermiddagen åkte vi till flygplatsen, på morgonen nästa dag sov jag utsträckt över några stolar på flygplatsen i Frankfurt. Tillslut kom jag hem och trots att resan varit bra var det väldigt skönt att få sova i sin vanliga säng igen!